Den första vårkvällen

Jag hade glömt den första vårkvällens mildhet. Det var länge sen sist. Men nu påminns jag när jag stiger av spårvagnen i Äppelviken. 
Minnet är verklighet igen. Kvällen är verklig. Och, ja, scillan är tillbaka. Redan breder blommorna ut sig som ett blått hav över 
gräset.
Och inom mig ropar det som av förvåning och samtidigt tacksamhet:
"Ännu en vår. Ännu en vår."