noteringar ur vardagen

2017 > 05

Min far Göte Peterson höll nog alltid tal på Första Maj. Säkert talade han om barndomens fattigdom, om solidaritet och jämlikhet, om vikten av utbildning och folkbildning. Och av nykterhet, förstås. 
Det berättas att hans röst var så kraftfull att den utan stöd av raspiga högtalare nådde ut över torgen och de röda fanorna. Men jag hörde röstens djupa värme endast i telefon vid några tillfällen, och så den där sommardagen vi möttes på hans kontor. Det är den dag jag nog aldrig glömmer. 
Det var bara några månader innan han blev sjuk och allt blev ofrånkomligt. Men det visste ingen då. Det är så mycket man inte vet.
Nu är det många år sedan och jag tänker inte längre på honom varje dag. Nej, långtifrån varje dag. 
Men just idag hörde jag hans röst i minnet fast jag vet att det är omöjligt. Den var så tydlig att jag blev överraskad. Och rösten var densamma, var som jag minns från den dag jag nog aldrig glömmer.

Läs hela inlägget »